Gamla måttkrav får inte stjälpa upphandlingen av miljöfordon till taxiverksamhet

Nya lagkrav och den nationella miljöbilsdefinitionen har inneburit höjda krav på mer el och biogas i upphandlingar av olika taxitjänster. Det är skälet till att Björn Isaksson på BioDriv Öst har krupit runt med ett måttband i en massa bilmodeller.

Kravet på tillgänglighet är högt i fordon som används till färdtjänst, sjukresor och skolskjutsar. Personer med rörelsehinder eller stela ben ska kunna ta sig in i bilen och sitta bekvämt. Dessutom ska hjälpmedel få plats i bagageutrymmet.

Nu har nya lagkrav fastställt en nivå för antalet elbilar i nya upphandlingar inom detta område. Och Upphandlingsmyndighetens kriterier, samt den miljöbilsdefinition som gäller sedan 2020, styr mot allt fler el- och biogasbilar. Det innebär nya utmaningar. Tillgänglighetskraven kan nämligen sätta krokben för de flesta miljöbilar. De måttkrav som har tillämpats i tidigare upphandlingar behöver därför kontrolleras och justeras för att säkerställa ett tillräckligt stort utbud på fordon som kan fungera för dessa taxitjänster.

– Annars blir antalet elbilar nära noll. Det finns inte så många stora elbilar än, förklarar Björn Isaksson, civilingenjör inom energisystem och sakkunnig i transportfrågor på BioDriv Öst.

Den nya lagen som trädde i kraft den 1 juni 2022 är en implementering av en uppdatering av EU:s lagstiftning, Clean Vehicles Directive (CVD). Syftet är att få offentlig sektor att upphandla fler miljövänliga fordon och transporter. Dels gäller det inköp, hyra och leasing av både lätta och tunga fordon till egna verksamheter. Dels gäller det olika transporttjänster. Lagen gäller bara nya upphandlingar. 

Förändringen ligger helt i linje med BioDriv Östs arbete för förnybara drivmedel och rekommendationen att ställa krav på så kallade spjutspetsfordon, alltså biogas, helt eldrivet och vätgas. Spjutspetsfordon är den översta nivån för lätta fordon i Upphandlingsmyndighetens hållbarhetskriterier och samma som den översta nivån i DRIV-modellen som BioDriv Öst har tagit fram. Den nya lagen rimmar väl även med möjligheten att införa miljözoner samt den nationella miljöbilsdefinitionen.

Tidigare har många inom både offentlig sektor och näringsliv vurmat för att inte peka ut enskilda tekniker. Det har lett till att de flesta fordon i offentliga upphandlingar drivs av diesel, framför allt lätta lastbilar men även personbilar, oavsett om vi pratar fossilt eller förnybart.

– Det är det man som regel har fått om man bara ställt krav på förnybart eller på koldioxidutsläpp. Problemet är att den förnybara dieseln inte kan ersätta allt fossilt. Inget enskilt förnybart alternativ räcker. De hållbara råvarorna är begränsade. Därför behövs alla förnybara drivmedel och vi behöver även arbeta för ett mer transporteffektivt samhälle, säger Björn Isaksson.

I dag körs väldigt många bensin- och dieseldrivna fordon och för att klara den svenska reduktionsplikten och EU:s allt mer skärpta klimatkrav går det åt mycket förnybar diesel och etanol. Därför är det klokt att få ut fler el-, biogas-, vätgasfordon på våra vägar, menar Björn.

Den nya lagen går mot strömmen genom att peka ut en enskild teknik. Från och med nu och fram till och med år 2030 ska två av fem lätta fordon i vissa upphandlingar vara elfordon. Men detta betyder samtidigt att tre av fem fordon får lov att vara något annat.

– Så det här hindrar ingen från att gå den kloka vägen att köra på en kombination av el och biogas. Många offentliga aktörer har gjort stora satsningar på biogas och vill även fortsätta med det, bland annat i ett krisberedskapsperspektiv, säger Björn Isaksson.

BioDriv Öst ska hjälpa projektdeltagare, medlemmar och andra aktörer att hitta till fordon som lever upp till de nya tuffare miljökraven. För att kunna göra det har Björn Isaksson varit runt till olika bilhandlare i Uppsala med ett måttband i högsta hugg, för att mäta vilka miljöbilsmodeller som uppfyller de vanligast ställda kraven på tillgänglighet. Siktet har varit inställt på bilar som är lämpliga för persontransporter. På dessa fordon, som är viktiga för offentliga aktörer, är kraven ofta extremt höga. Taxifordon för exempelvis färdtjänst och sjukresor kräver både tillräcklig storlek, räckvidd och komfort. Dessutom ska de klara att köras mycket. De måttkrav som brukar användas kan dock vara godtyckligt satta och riskerar att utesluta nästan alla relativt få miljöfordon som är lämpliga för taxiverksamhet och som har rimlig leveranstid.

– Ofta kan leverantören få cirka åtta bilmodeller fler att välja på om man skruvar bara några centimeter på kraven. Man måste ha koll på att inte ställa tillgänglighetskrav som exkluderar alla miljöfordon på marknaden, säger Björn Isaksson.

Ett måttkrav som har blivit praxis är att taxifordon ska rymma två ihopfällda rullstolar i bagageutrymmet. Även om utbudet av helt eldrivna bilar har ökat så är det få som klarar det. Samtidigt är det ovanligt att två personer med rullstol samåker. Ett exempel på en eftergift skulle därför kunna vara att det kan räcka med utrymme för en rullstol och en rollator.

– Ett annat exempel är avståndet mellan baksätet och stolpen där bakdörren fäster i gångjärnen. Där behöver en passagerare med stela ben kunna komma in. Om du sätter gränsen vid 27 centimeter har du kanske uteslutit i princip alla lämpliga elbilar. Men om du istället har ett mått som är nästan samma, 24 centimeter, så kan det göra att du har många bilmodeller att välja på. Samtidigt påverkar det i praktiken inte tillgängligheten i någon betydande utsträckning. Det kan finnas sådana tröskelvärden. Det är därför som jag har varit runt och krupit i och testat en massa bilar, säger Björn Isaksson.

Han kan också tänka sig mer tillåtande krav för enbart el- och biogasbilar. Eller möjligheten att söka dispens från tillgänglighetskraven för en viss andel fordon. En sista utväg, där det absolut inte går att tumma på tillgänglighetskraven, skulle kunna vara att sänka kravet på miljöfordon i vissa taxiupphandlingar och ta igen det i en annan upphandling där kraven på fordonen är mindre extrema.

Ibland har Uppsala kommuns kvalitetsansvariga för taxiupphandlingar varit med och mätt, en person som själv varit taxiåkare och har god kännedom om hur det fungerar i verkligheten.

– Ett par gånger hade vi med oss en rullstol och en rollator. Sedan använde vi det som mått. Ungefär 90 gånger 100 centimeter är tillräckligt stor yta i bagageutrymmet, berättar Björn Isaksson.

Trumfar miljökraven tillgänglighetskraven?
– Det är en svår avvägning. Det är jätteviktigt att taxibilar är tillgänglighetsanpassade och någorlunda bekväma, men det är också kritiskt att de klarar miljömålen. Eftersom taxibilar körs mycket och byts ofta kan de användas för att skapa en efterfrågan på förnybara drivmedel, vilket motiverar att bygga nya tank- och laddplatser. Det i sin tur ger andra bättre möjlighet att köra fossilfritt, svarar Björn Isaksson.

Mätningarna som genomfördes på 25 miljöbilsmodeller i fem olika bilhallar resulterade i ungefär tolv biogasfordon och sju elfordon som i stort sett klarar tillgänglighetskraven ifall vissa avvikelser görs från vanliga måttkrav (bara fyra gasbilar och ingen elbil, som var lämplig för taxiverksamhet, klarade alla de måttkrav som är vanliga i dagsläget). Resultatet är sammanställt i en rapport, med förslag som kan vägleda upphandlande myndigheter. Dock växer marknaden snabbt och det kommer kontinuerligt nya modeller som ökar utbudet på tillgängliga fordon.

Björn Isaksson har lång erfarenhet av att jobba med kommuners och regioners omställning i projektet Fossilfritt 2030. Han anställdes hösten 2016 och bidrar med en bred energikompetens inom transporter, energiproduktion, elnät och industriprocesser. Han trivs med att vara ett bollplank och en stöttepelare för kommuner och regioner i deras arbete. Jobbet på BioDriv Öst beskriver han som en bra kombination av utmanande och spännande.

– Andra branscher har en utstakad plan, men inte transportbranschen. Alla är med på att det ska bli bättre ur miljösynpunkt, men ingen vet riktigt hur det ska gå till, säger han.

Text: Tina Lövrander

Kontakt
Björn Isaksson
Sakkunnig energifrågor, transport och industri
0768 – 19 52 82
bjorn.isaksson@biodrivost.se

Länkar
Läs rapporten som analyserar olika tillgänglighetsmått och fordonsmodeller.
Läs faktablad och artikel med information om Clean Vehicles Directive.
Se film som förklarar DRIV-modellen.
Se film som förklarar reduktionsplikten.

Om projektet Fossilfritt 2030
Projektet Fossilfritt 2030 är en storregional samverkan för transportsektorns omställning i sex län i östra Mellansverige. I kraftsamlingen medverkar sex regioner, sex länsstyrelser och ett fyrtiotal kommuner. Fossilfritt 2030 består av fyra olika projekt som finansieras av Tillväxtverket via den Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) samt av projektdeltagarna. BioDriv Öst är projektägare för och leder tre av projekten. Projektdeltagarna får stöd inom områdena fordon, drivmedel och infrastruktur samt hållbart resande. Konkret kan stödet bestå av exempelvis rådgivning, kompetensutveckling och nätverksmöten. Läs mer på www.projektetfossilfritt2030.se.

Inom ramen för projektet Fossilfritt 2030 har BioDriv Öst i samverkan med Mälardalsrådet startat ett storregionalt upphandlingsnätverk för fossilfria transporter. I nätverket samverkar ett åttiotal tjänstepersoner från kommuner och regioner i östra Mellansverige. Frågor som Clean Vehicles Directive, drivmedelskrav i transportupphandlingar, tillgänglighetskrav i taxiupphandlingar samt övergripande omvärlds- och marknadsanalys är exempel på frågor som lyfts vid nätverksträffarna.

---